”Hans borst var av guld, smidda av dvärgar i underjorden. Där han skred fram lyste hans gyllene skinn så starkt att natt blev till dag.” Gyllenborst var gudinnan Frejas Vildsvinsgalt i den nordiska mytologin om Vanerna.

Det började för länge sedan i en svunnen men fortfarande ärad tidsepok. Varaha, inom Hindusimen en inkarnation av Vishnu räddade vår jord från att drunkna – den av gudomligheten Vishnus avatarer som tar skepnaden av ett vildsvin. Redan då i svunnen tid beundrades vildsvinet för sitt mod och sin styrka. Därför har det alltid setts som ett vågspel att utmana detta modiga och starka djur och om man lyckades övervinna sin rädsla och möta ett vildsvin så höjdes man till skyarna.

Tycker ni att vildsvinet är ett motbjudande bökande djur som äter sopor och har kroppen full av trikiner? Och därför avstår helt ifrån att äta vildsvin? Då borde ni definitivt tänka om! Man måste skapa en känsla för varje djur man förtär i naturens kretslopp, så också för vildsvinet. Vildsvinsstammen ökar explosionsartat och vi bör hjälpa till att hålla ner beståndet genom att konsumera mer vildsvin. Vildsvinen medför stora trafikproblem med många viltolyckor som följd. Svinen ställer också till problem både inom växtodling och inom jordbruk då de bökar upp allting i sin väg.  En direkt lösning är givetvis ökad avskjutning vilket i sin tur helt logiskt borde leda till ökad konsumtion. Det går heller inte att komma ifrån att frilevande djur är ett klokt miljöval och en självklar del av det naturliga ekosystemt! Släpper dessutom ut mindre växthusgaser än de tama lantdjuren.

Vid ett besök i Italien reflekterade jag över att Cinghiale – vildsvin, förekommer på så gott som varje restaurangmeny. Vi prövade Ragu di Cinghiale  - en köttragu, som var fantastiskt god. Jag förvånades över den stora mängden vildsvinsrätter på menyn och fick förklarat för mig att Italien har gott om vildsvin och italienarna älskar sitt vildsvinskött. Här finns en kontinuitet i att äta vildsvin sedan etruskernas banketter i förhistoriens dagar. Här i Sverige är det tvärtom, det är ytterst ovanligt att man serverar vildsvinsrätter. Vare sig på restauranger, skolor eller i hemmen. Varför? Vi har tappat kontinuiteten någon stans långt tillbaka i tiden och det är dags att vi fångar upp den igen och samtidigt funderar på miljöperspektiven.

Hur går vi då till väga för att ändra uppfattning om vildsvinet? Först kan vi ta fasta på att vildsvinets föda till största del består av vegetabilier. Vildsvin domesticerades runt om i världen och utvecklades till tamsvin, tamsvinen rymmer och blir vildsvin, så är cirkeln sluten. Vildsvinet sus scrofa eller tamsvinet sus domestica scrofa kommer ursprungligen från samma släkte. Vi måste skapa en känsla och känna kontinuiteten, vildsvinet är ett av de äldsta kända djuren och förekommer både i arkeologiska förteckningar liksom i religiösa och mytologiska sammanhang.

Vildsvin finns i vårt land på hällristningar från Bronsålder. Att vildsvinen avbildades på stenhällarna tyder på att djuret var av betydelse för människorna. Arkeologiska analyser ger också bevis för att de grisben som förekommer på många stenåldersboplatser faktiskt kommer från vildsvin och inte från domesticerade grisar. Slutsatsen blir att vildsvinet hade en framträdande plats både i ikonografin, inom jakten och inom mathållningen hos både stenålders- och bronsåldersfolket i vårt land. Sedan fortsatte kontinuiteten in i Vikingatiden.

 Vildsvinet har ofta ansetts vara en maktsymbol för stora män. Djuret är stort, anses som farligt att stöta på, har väldiga betar som inger en status att ha i sin ägo, att döda ett vildsvin var ofta en bragd, samtidigt som man satte sitt liv på spel. I de episka anglosaxiska dikterna berättas det om att Beowulf stred i en hjälm med ett stort galthuvud som en maktsymbol för att sätta skräck i sina motståndare och inge respekt hos sina egna män. Många sådana krigarhjälmar med galthuvudkammar har hittats vid arkeologiska utgrävningar. Vayu Purana beskriver Varaha/vildsvinet som ”stor som ett berg och flammande som solen. Lika mörkt som regnmoln är hans betar vita, vassa och skräckinjagande. Hans kropp är storleken av utrymmet mellan himmel och jord och hans vrål är skrämmande.” Vi får här en förståelse för hur Beowulf och andra stora män utnyttjade djurets karma. Någon stans i historien tappade vi tråden både gällande jakt och konsumtion. Människor lever inte längre i symbiosis med naturen och djuren. Vi bryr oss inte om religion och gamla gudasagor och vem är väl egentligen intresserad av gamla benrester en arkeolog gräver fram?

Så nästa gång du står framför köttdisken och skall välja, tänk på att vildsvin är gyllene och har gudars boning som proveniens.

Vad mer? Vildsvinskött har en saftig mild viltsmak! Köttet är magrare än tamsvinens. Ett frigående djur rör sig mer, äter det som skogen har att erbjuda och stödutfordras inte och man behöver inte vara rädd för tillsatser av hormoner eller vitamintillskott. Trikiner? Viktigt är att tillaga vildsvin vid rätt temperatur. Rätt tillagat så vinner vildsvinet över tamgrisen flera gånger om, gällande både smak och mörhet.

 Kan vi komma överrens om att vi till julen byter ut den vanliga julskinkan mot vildsvinsskinka och börjar konsumera vildsvinskött redan NU! – Vi håller nere vildsvinsstammen och gör samtidigt ett klokt positivt val för miljön i vår tids stora behov av att minska miljöpåverkan.

Skapa en känsla – tänk Varaha, han räddade ändå vår jord!

 

Varför inte göra ett besök på Koberg Vilt redan i helgen

Öppet lördagen den 2 maj 10.00 – 14.00

Välkomna!